Fågeln här på bilden är en blåsula. Självsäkert vaggar den omkring och är inte särskilt rädd för någon. Dess uppsyn har något som tilltalar mig. En typ av frihet och självklarhet som är upplyftande.
Bilderna på djuren är från en resa till Ecuador och Galapagos som jag gjorde med min son
vintern 2012/13 . Det var en svårslagen naturupplevelse då vi fick se många olika djur, bland annat de charmiga blåsulorna.
Efter ett års samlande i kassan kunde jag och min pojke kosta på oss en gruppresa till Sydamerika med djur och naturupplevelser i en klass för sig. Mani har alltid varit djurintresserad, särskilt av spännande fåglar.
En naturguide från reservatet följer de besökande grupperna och har mycket att berätta om djuren. Många arter heter rätt och slätt Galápagos…. De finns ingen annanstans (eller på få ställen).
En orädd sjölejonunge.
Det verkar väldigt vilsamt på de här stränderna. Inget livspussel att funta på.
Galápagoshöken fotade Mani. Den sitter förvånansvärt länge stilla trots att vi står ett femtontal personer och stirrar på den. Har aldrig behövt rädas folk.
Galápagospingviner som simmar vid relingen. Den enda sorts pingviner som lever vid varma breddgrader.
En landiguana som vi stötte på under en promenad på en av öarna. De lever kvar tack vare att man tömde ön på vildhundar som kommit hit med nybyggare på 30-40-talen. Hundarna höll på att ta kol på iguanerna, men nu kan de ta det lugnt.
Pragmatiker, om ungen inte hittar sin egen mamma snyltar den på en annan sovande honas spenar.
Brunpelikanen lever längs Stillahavskusten och kommer ofta flygande i flock över vågorna. De sjunker ner mot vågkammarna en och en, men det verkar inte vara för att fånga fisk. De verkar gilla att komma nära havsbruset.
